För nästan precis fyra år sedan gjorde jag ett litet experiment med att torka rågsurdeg (i syfte att bevara den). Jag blandade till en riktigt fast deg som jag bankade ut till skivor, torkade under några dygn och bröt till kex som jag sparade i en burk. Häromdagen väckte jag ett av de där kexen till liv igen. Det tog två dygn ungefär tills jag hade en bubblande och fin surdeg. Men den är aningen trög ska jag säga, den beter sig lite som en helt ny surdegskurltur och det tar nog några matningar innan toppformen innfinner sig.
Det är många som efterlyser en metod där man kan spara surdeg, som att till exempel torka eller frysa den, och som ger en helt startklar surdeg. Alla varianter jag testat pekar dock på att surdegen alltid behöver några dygn för att komma igång ordentligt. Några mirakelmetoder finns nog inte, och ingenting går upp emot en som matas med jämna mellanrum. Och ju oftare desto bättre förstås! Vissa anser att den enda rätta är att ständigt ha surdegen framme i rumstemperatur och mata den varje dag (så som det ju ofta går till på bagerierna). Jag tycker personligen det blir väl mycket bestyr. Att förvara den i kylskåpet och se till att den aktiveras någon eller några gånger i veckan tycker jag funkar bra nog.
